Jesaja 43:19
Julens händelser är egentligen allt annat än mysiga. Dramatiska ja. Avgörande ja. Häpnadsväckande ja. Välsignelserika ja. Fyllda med gudomliga ingripanden ja. Men mysiga – nej. När Messias ska födas är det inte bekymmerslöst och problemfritt. Ibland gör vi kanske som många den tolkningen att när saker går smidigt och enkelt då är Gud tydlig med oss men när saker är svåra eller förenade med mycket kamp är Gud långt borta. Vi kanske till och med tvivlar på Guds kärlek till oss och omsorg om oss. I julens händelser konfronteras ett sådant förhållningssätt i grunden. När Guds älskade Son – Han som fått höra rösten från himlen yppa de orden om honom – när han själv äntrar världen sker det inte friktionsfritt trots att Fadern håller allting i sin hand och rimligtvis har makten att lägga tillrätta saker på ett sådant sätt. Men så sker inte. Han låter inte ens sin älskade Son födas till världen med förutsättningar som liknar att glida på en räkmacka. Det kan tyckas obegripligt! Men slutsatsen vi kan dra är att omständigheter inte i sig själva är vittnen om hur Gud förhåller sig till oss. En lärdom vi behöver lära om ofta om vi med livets gång allt mer ska våga överlåta våra liv tillitsfullt i Guds händer – vilket är trons och helgelsens väg. Den väg Fadern vill leda oss på.
Guds kärlek till oss och omsorg om oss lär vi oss snarare något av genom att titta in i ögonen på det försvarslösa Jesusbarnet som ligger i krubban. Tala om att Guds kärlek blir synlig när han utger sig själv så till den grad att han blir människa. Kosta vad det kosta vill när han tar risken att födas som en bebis i behov av mänsklig omsorg. Allt utifrån sin kärlek och längtan att nå oss människor för att visa vem han är och försona oss med sig själv.
Julens omständigheter gör att det inte direkt var väntat att Messias skulle komma till världen så. Betlehems stall uppfattades helt enkelt inte intuitivt av människor som maktens centrum. Deras fokus låg på andra ställen – såsom Jerusalem. Säkert var det många som suckade och höll på att förlora hoppet om alla profetior man hört om Messias ankomst. Intellektuella resonemang gjorde kanske tron till Guds löften svåra utifrån sakernas tillstånd. Att Messias därtill inte kom riktigt så som någon kunnat förutse gjorde inte saken lättare. Och jag tänker att det är lätt att vi Jesustroende av idag likt dessa människor smittas med samma förhållningssätt.
Idag är det många som suckar över församlingar som krymper och tvivlar på vad man kanske en gång uppfattat som Guds löften om väckelsen som skulle komma exempelvis. Men vi har skäl att lyssna till Jesajas ord: ”Nu gör jag något nytt” – inte som förut så vi kan kanske inte förvänta oss att det ska ske på det sätt vi tänker. ”Det spirar redan, märker ni det inte?”. På nyheterna talas det om att Jesus förväntas bli en trend på sociala medier och bland ungdomar 2025. Att det redan är så hör jag från de ungdomar jag möter som trots uppfostran i ickekristna hem själva funnit en tro en bra stund innan vi i församlingen mött dem. Ungdomar som får drömmar eller upplever tilltal från Gud som drar dem till Bibeln. Ungdomar som berörs på djupet av en TikTok-video om Jesus och korset. Och från kyrka efter kyrka hör jag om hur från församlingens perspektiv helt okända unga människor (oftast killar) vid udda tider dyker upp i kyrkorna för att läsa Bibeln eller be. Detta är Sverige 2024. ”Det spirar redan, märker ni det inte?”. Aldrig under mitt snart 40-åriga liv har jag upplevt det som att väckelsen är så nära som nu. Eller att nya människor är mottagliga för evangeliet i den grad som nu. Men det sker som i en öken under den tid av oro och parallell nedbrytning som det till synes ofta är i kyrkor om blicken riktas mot maktens centrum. ”Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken”.
Messias kom inte med pompa och ståt igenom palatsets institutioner. Han kom inte såsom det väntades. Tänk om det är på samma sätt med Guds verk i vårt land i vår tid?
Jacob Stille
Präst i Träslövs församling
Oas ledarskap
2024-12-22