Jag har stannat upp inför Hesekiels bok. Där möter vi den märkliga och utmanande restentanken – en tanke som den tyske teologen Gerhard von Rad lyfte fram. Han levde själv i en mörk tid, och stod i motstånd mot Adolf Hitler och visste vad det kunde kosta att tillhöra en helig rest.
En rest är en liten grupp. Inte de många. Inte de starka. Men heller inte de som följer strömmen. Utan de som står stadigt, för de många. De som lyssnar, för de många! Jag tror att vi behöver återupptäcka ”resten tanken.” Jag tror att också Oasrörelsen kan förstås så: som en helig rest. Inte i högmod – utan i ansvar. Vi har ett ärende – att leda människor att bli fyllda av den Helige Ande.
En helig rest är en gemenskap som i svåra tider lever nära Gud. Som odlar en andlig beredskap. Som inte låter sig formas av rädslan – utan av Anden. När Hesekiel kallas som profet till Guds utvalda folk är tiden synnerligen mörk. Folket förs i exil. År 593 f.Kr. har en första grupp förts bort till Babel. Allt som varit tryggt är borta. Templet. Staden. Landet. Hesekiel ser Guds tronvagn som inte längre kan vara kvar i templet. Men Anden har inte försvunnit utan dragit sig ut i öknen. Han ser att Gud inte är bunden till platsen, inte instängd i templet. Gud är Herre – också i exilen. Och han får ett uppdrag: att vara väktare. Att tala Guds ord – oavsett om folket lyssnar eller inte. Det är ett hårt ord. Ett allvarligt ord. Jerusalems fall är oundvikligt. Domen är verklig. Och i sina syner ser Hesekiel något som måste ha skakat honom i grunden: hur Guds härlighet lämnar templet. Men – och här bryter ljuset fram – Gud lämnar aldrig sitt folk utan söker efter oss för att fylla oss med ande och liv. Mitt i domen ges ett löfte. I en syn ser Hesekiel en dal som är fylld med döda skeletten – symbol för död, en symbol för en kyrka utan den helige Ande. Men här ser vi ett löfte som bär genom mörkret. I Hes 36:26-27 läser vi:
“Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.”
Hes 36:26-27
Vi läser här om ett nytt hjärta och en nya ande. Det handlar om en inre förvandling. Jag tror att den helige Ande, i en orolig tid, vill kalla oss till att bli fyllda av liv, just där jag bär på död, kan den Helige Ande fylla och förnya mitt inre att leva nära Jesus Kristus Det är Andens verk i oss att öppna våra öron, att göra våra hjärtan mjuka att forma oss så att vi känner igen hans röst och följer honom.
Karl-Henrik Wallerstein
Kyrkoherde i Göteryds pastorat och sitter med i Oasrörelsens ledarskap