”Störst är den som tjänar mest pengar ” är nog den vanligaste värderingen inom arbetslivet. Men stämmer det verkligen?
Mitt namn är Anders Pihl och har nyligen engagerat mig i Oas-rörelsen. Igen kan jag tillägga, för den som kommer ihåg var jag engagerad runt åren 2000-2008. Jag är inte uppväxt i ett kristet hem, men blev väldigt tidigt inspirerad av några äldre släktingars innerliga tro. Redan vid fem års ålder, gjorde jag ett medvetet val att följa Jesus. Mina intressen under uppväxten var teknik i alla former, och tron på Gud. Jag läste 4-årig teknisk linje och siktet var inställt på att bli civilingenjör, men jag bad Gud om råd. Bönen var: ”jag kan tänka mig att istället bli präst eller pastor, men då får du bekräfta det särskilt”.
Det är riskabelt att be sådana böner! Kort därefter blev jag erbjuden en anställning som ingenjör på ett litet start-upp bolag som skulle ge ungdomar med problem en chans i livet. När jag berättade för ägarna att jag står och väljer mellan ingenjörs-yrket och pastors-yrket, så ändrade de erbjudandet till att både vara den enda med ingenjörs-utbildning och dessutom fungera som själasörjare. Budskapet var: lär dem teknik och så får du också agera som deras pastor . Den kombinationen har sedan följt mig genom hela mitt yrkesliv.
Vad var produkten vi utvecklade och tillverkade? Jo, marknadens bästa polisradio-mottagare! Den tog marknaden med storm! När jag slutade efter 5 år var vi 42 anställda och affärerna gick mycket bra. Ännu viktigare var att det gick så bra för de anställda, och flera av dem blev funna av Jesus!
Det jag lärde mig om Jesu omsorg och kärlek till utsatta människor, tog jag med mig när jag sedan började på Ericsson i Mölndal. Det visade sig att människors behov av att bli sedda och bekräftade, var precis lika stor. Också där blev det många gripande möten med människor.
Jag fick ganska snart frågan om jag ville prova som projektledare och sedan som chef. När jag frågan första gången, blev jag väldigt orolig. Men efter en del eftertanke och bön kom jag fram till att det värsta som kunde hända var att det inte fungerade. Men i så fall skulle Herren vara med mig också i det. Och det är ju egentligen inte så farligt att göra bort sig! Så jag tog Jesus vid handen och provade. Och det fungerade på ett märkligt sätt. Jag fick en tidigt vision om ett växthus där personalen trivdes och utvecklades samtidigt som verksamheten blomstrade.
Hur gick det då med verksamheten?
När jag började på Ericsson 1986 var omsättningen för den produkten ca 20 Miljoner kr per år. Efter 11 år var omsättningen 4000 Miljoner kr och vinstmarginalen 25%! Det vilade alltså en otrolig välsignelse över verksamheten. Under tiden hade jag fått alltmer ansvar och så småningom satt jag med i företagsledningen.
Under tiden mötte jag alla nyanställda i grupper och talade över ämnet ”Medarbetare och medmänniska på Ericsson”. Och jag var med och bedömde ledarkandidater och bedrev idéelt ett projekt med målet att minska risken för utbrändhet. Men som hög chef saknade jag att vara del i den vanliga verksamhetens bördor och glädjeämnen. Så jag valde att sluta och börja på en liten verksamhet. Det blev ett bolag som Volvo AB startat för att hålla på med innovation. Volvo startade ca 20 bolag vid samma tid i början på 2000-talet. Av dessa var de två som så småningom gick väldigt bra. Min position var CTO & HR Director, vilket innebar ytterst ansvar för teknik och människor. Under de 20 åren jag var där växte bolaget från 8 anställda till 185 anställda, men en omsättning på drygt en miljard. Det var långt mer än jag någonsin kunnat drömma om!
Även denna gång fick jag uppleva hur Guds välsignelse vilade över verksamhet, trots stora svårigheter. Vi var först i världen med flera stora innovationer och vi vann Volvos teknikpris 4 gånger! Samtidigt mådde personalen väldigt bra med låg personalomsättning och sjukfrånvaro.
Vi fick många studiebesök från andra verksamheter. De ville veta mer om vad som låg bakom bolagets framgång, vilken process/metod vi använde oss av och liknande. Varje gång blev de lika förvånade när vi sade att orsaken var TACKSAMHET. Tacksamhet över goda relationer mellan medarbetare och kunder. Tacksamhet för förtroendet från våra kunder, tacksamhet för att få se medarbetare mogna och växa och bilda familj! Vi talade mycket internt i bolaget om vikten av goda relationer, vikten av att dela med sig av sina styrkor och svagheter och våga bli beroende av varandra.
Men har det då alltid varit problemfritt?
Nej, inte alls. De flesta arbetsdagar har varit ganska vanliga, men de förtretligheter och glädjeämnen som alltid finns. Men genom att räkna med Gud i både smått och stort har det fungerat även i tuffare tider. Och genom att inte själv söka positioner och makt, har jag helt kunna överlåta vardagen till Gud. Och det har fungerat utmärkt att hålla sig borta från maktstrider och armbågande och jag har verkligen fått uppleva hur Gud att kan använda svåra situationer för att åstadkomma verkliga genombrott.
Det finns många förebilder i Bibeln som visar på ett gott ledarskap. Berättelsen om Josef, som tjänade Gud lika troget när han sålts av sina bröder som slav, i fängelset och när han så småningom blev Faraos närmaste man. Även berättelserna om Daniel och hans medfångar innehåller många lärdomar om ledarskap.
Så jag vill verkligen uppmuntra troende att våga sig på ledarskap i Jesu efterföljd och leva ut Guds rike på vanliga arbetsplatser. Vi behöver finnas där bland människor som Jesus givit sitt liv för! Och som ledare kan man nå ännu fler personer. Jag har vid flera tillfällen fått frågan om jag kan rekommendera andra kristna personer att söka chefsjobb. Som en person sade: ”det verkar som att era värderingar och lite pastorslika sätt att hantera människor fungerar väldigt bra”.
Under åren har det blivit många goda möten med medarbetare, med många märkliga Guds-ingripanden. Men det får jag berätta om en annan gång.
Hur blev det då med valet mellan civilingenjör eller präst/pastor. Jag blev inget av det! Eller om man så vill: en fusk-variant av båda!
Så jag kan verkligen av erfarenhet bekräfta: störst är inte den som tjänar mest utan störst är den som betjänar mest
Med vänliga hälsningar, Anders Pihl
