Kära och käre vän till OAS-rörelsen!
När vi firar mässa inom OAS-rörelsen är prästen vanligen iklädd en röd stola och en röd mässhake. Detta beror på att den röda färgen är den helige Andes (och martyrernas) färg. Vi vill att den helige Ande ska prägla vår mässa genom sin närvaro och vi litar på att den helige Ande helgar brödet och vinet så att vi genom dem får del av Kristi kropp och Kristi blod.
Pingsten är den helige Andes högtid och brukar sägas vara den världsvida kristna Kyrkans födelsedag. Det är värt att poängtera att det är samme Ande som uppväckte Herren Jesus Kristus på den tredje dagen som också bor i varje döpt person – och denne Andes främsta arbetsuppgift är att peka på och vittna om Herren Jesus Kristus som sann Gud och sann människa, som död och uppstånden, som världens enda hopp.
Det är värt att poängtera att det är samme Ande som uppväckte Herren Jesus Kristus på den tredje dagen som också bor i varje döpt person .
Pingsten fullbordar Påsken och dessa två högtider kan inte skiljas ifrån varandra. Vid Pingst är det femtio dagar sedan vi firade Påsk – firade Jesu seger över död och djävulskap. Pingsten hämtar sitt namn just ifrån dessa femtio dagar, koiné-grekiskans pentekoste, som betyder just ”den femtionde” och ger oss namnet Pingst. Personligen hävdar jag att Pingsten inte är någon separat högtid, utan snarare Påskens sigill – den helige Andes stora ”JA!” till Sonens försoningsverk under Påsken. Hela den kristna världsvida Kyrkan lever i ljuset av Pingsten, eftersom Kyrkans mål är att låta sig uppfyllas av den helige Ande. Den helige Ande är ett heligt salt emot all form av förruttnelse inom Kyrkan och Kyrkan kan bara vara ”himlen på jorden” om hon lever i den helige Andes närvaro och kraft. Utan den helige Ande finns således ingen levande och helig kristen Kyrka – utan bara en död trevlighetsklubb som i bästa fall kan erbjuda människor lite tidsfördriv, ljuständning och kaffe med dopp.
Vi nalkas så den tredje personen i den heliga Treenigheten och vi bekänner vår tro på honom i den tredje artikeln i den Apostoliska trosbekännelsen. Den helige Ande är svaret på den kristna trons stora ”hur-frågor”. ”Hur blir Gud människa?”, ”Hur föds tron i mitt hjärta?”, ”Hur kan livet få en ny inriktning och mening?”
Svaret är: Genom den helige Ande.
Det är också genom den helige Ande som vi utforskar djupen i och hos Gud (Rom. 11:33). Med hjälp av Sanningens Ande (Joh. 16:12 ff) kan vi, av nåd, förstå något om bredden och längden och höjden och djupet hos Gud (Ef. 3:16-17). En helt central bibeltext för att förstå både Pingsten och den helige Ande är Apostlagärningarnas andra kapitel. En del av Apg. 2 (vers 17–21) är ett citat från profeten Joels bok (Joel 2:28-32a). I Apg. 2:14 ff ser vi hur aposteln Petrus håller ett tal, ett brandtal, under den första Pingsten. Bakgrunden var att folket var församlade för att fira Shavout, vilket är den judiska föregångaren till Pingsten. Shavout är en skördehögtid men den firas också till minne av att Mose fick ta emot Torahn på Sinaiberget (2 Mos. 19–20.). Den helige Ande hade utgjutits, folket hade börjat tala olika språk, både jordiska språk och ”änglars språk” (1 Kor. 13:1), och det hade uppstått någon form av förvirring på platsen. Vissa var övertygade om att det som hänt var att folket hade berusat sig med olika rusdrycker. Petrus refererar då till Joels bok – en text som varje from jude i Jerusalem kunde utantill (by heart). ”Ruset” kom inte ifrån någon rusdryck utan ifrån den helige Ande.
Pingsten och den helige Ande vill påminna oss om domen och om Jesu återkomst i härlighet. Joel kallar domens dag för ”…den stora och fruktansvärda” (Joel 2:31). Det är också domen Joel syftar på då han skriver om en blodröd måne. Joel målar upp en bild av dom för oss och då är det ju lätt att bli rädd, och dessvärre har Kyrkan ofta talat om dom i syfte att människor ska bli just rädda. Då får vi minnas att Herren Jesus Kristus talar om dom i syfte att visa sin kärlek, för att varna mänskligheten.
Det finns bara ett namn som håller för evigheten och det är Jesus Kristus (Apg. 4:8–12)! Min vän, låt dig inte luras och förledas utan håll för allt vad din själ är värd fast vid Herren Jesus Kristus.
Jesus vill relation och frälsning, inte att människor ska bli rädda och förgås. I sammanhanget får man inte tappa bort Joel 2:32, som Petrus citerar i Apg. 2:21: ”Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad”. Här finns den exegetiska nyckeln för att låsa upp Pingsten och dess bibeltexter. Vi måste vara på vår vakt så att vår lovsång och vårt hjärtas glädje är rotad i Fadern och Sonen och Anden – all sann glädjes ursprung. Med vår lovsång får vi åkalla Fadern och Sonen och Anden – den Gud som räddar, som frälser i domen. Det är ju i domen vi blir frälsta – benådade.
Fadern sände sin älskade Son för att dö och frälsa världen och den helige Ande uppväckte Sonen på den tredje dagen. Därför är Herren, den Treenige Guden, värd vår lovsång, för vi vet att var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.
Låt oss bedja:
Tack gode Gud för din helige Ande. Kom och fyll oss med din glädje och dina gåvor. I Faderns och Sonen och den helige Andes namn. Amen!
Helge Antonsson
komminister i Mullsjö-Sandhems församling och en del av OAS-rörelsens ledarskap.
