Text: Hans Weichbrodt, inspiratör i Oasrörelsen
I maj 2004 besökte den välkände förkunnaren David Wilkerson Sverige. Plötsligt fick han, när han redan anlänt till Stockholm, ett ord som han själv trodde var en hälsning från HERREN till svensk kristenhet. Ordet var: ”apati”. En synonym till ordet ”apati” är (enligt svenska akademins ordbok) ”likgiltighet” och David menade just det, att svensk kristenhet till stor del hade blivit ganska likgiltig inför t.ex. att unga människor skall få lära känna Jesus.
Många blev berörda av Davids hälsning och jag själv kommer aldrig glömma ett möte i Göteborg, där vi i efterhand lyssnade på Davids budskap, för att därefter, tillsammans ropa och be till Gud.
Hälsningen får mig att tänka på Jesu Kristi hälsning till församlingen i Laodikea: ”du är ljum och varken varm eller kall..” (Upp. 3:16)
Jag vet inte hur det är med dig, men själv kan jag ofta bedöma att det, både nu och då, är som att jag bär på ett slags ”inre likgiltighet”. Detta är inte ett tillstånd som är optimalt att stanna kvar i, så därför följer nu några råd ang. hur man kan tänka och vad man kan göra när likgiltigheten börjar att breda ut sig i ens inre.
ETT
Be till HERREN om förlåtelse. Jesus Kristus har betalt priset för ALL vår synd och skuld på korset. Just därför är han naturligtvis villig att förlåta oss även för ”likgiltighetssynden”. Själv har jag lärt mig, av mina kristna förebilder, att varje morgon be en syndabekännelse för att därefter citera 1 Joh. 1:9 ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
TVÅ
Be till HERREN att han sänder en ny längtan…efter honom själv! Jesus Kristus pekar åt det hållet i Joh 7:37-38 när han ropar: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” I Jesu proklamation märker vi att själva törsten är en gåva…från den Helige Ande! Så om du bedömer dig själv som likgiltig, be Gud själv att han sänder en törst i ditt innersta, en törst efter HERRENS egen närvaro.
TRE
Var inte rädd för ”öknen”. Ett landskap som kopplas starkt till törst är just öknen. Det hebreiska ordet för öken är ”midbar” och det betyder bokstavligt översatt, talandets plats! Här finner vi en märklig paradox. Just öknen i sig själv är en torr, karg och fruktansvärd plats. Ändå ser vi i Bibeln att HERREN gång på gång för enskilda och hela gudsfolket ut i…just öknen. I öknen skalas mycket av, men samtidigt kan otaliga Gudsvänner omvittna att just samma öken kan föda fram en mycket starkare och djupare ”törst” efter levande Gud: ”Därför ska jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta. Sedan skall jag ge tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Där ska hon sjunga som in sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.” (Hos 2:14- 15)
FYRA
Mitt i detta är det gott att bära med sig en bön till HERREN om, och en förväntan på, att han själv skall både möta, tända och sända oss igen och igen. Vi kan inte göra detta i egen kraft. Det är han som måste göra det i och med oss!
Mose hade vandrat 40 år i öknen när följande hände: ”En gång drev han fåren till andra sidan öknen och kom till Guds berg Horeb. Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga…” 2 Mos 3:1-2.
Jag har på många Oasmöten fått bevittna hur de mest skiftande personligheter, i de mest skiftande av omständigheter har fått förnimma något av hur det är att komma ”till andra sidan öknen”. Min bön och förhoppning är att samma sak skall får ske med många, många på sommarens Oasmöte!
